Skulle kanske till och med nöja mig med att resa i Sverige lite granna. Inser nu när jag tänker på det att man kanske egentligen borde se lite mer av det land man bor i innan man söker sig utanför riksgränsen. EGENTLIGEN. Men "vad är väl en bal på slottet" ...

Har letat tatueringar hela morgonen. Jag vet att jag vill ha en, men jag vet bara inte vad för nån och vart. Börjar fundera på om man kanske ska försöka rita en själv, blir väl mest personligt då liksom. Jag är bara lite rädd för att ångra mig. Ritar man en själv finns risken att man gillar den ett tag för att sen inse att den kanske inte alls var så snygg som man först tyckte. Vet ju hur stolt man var när man var liten och hade ritat värsta konstverket (tyckte man då) varpå man nån månad senare tittade på skiten igen och smått hysterisk funderade på om det kunde vara så att nån hade varit där och bytt ut alla fina perfekta linjer som så vackert blandades med alla sköna färger!? Hittade ett gammalt "självpotret" för nån dag sen som jag gjorde när jag var typ 9 år. Åh vad jag då, för 12 år sedan, kände hur mina konstnärliga gener fått arbeta på högvarv och fan va jag tyckte att jag skapade i samma klass som Piccasso. Det var då det. Nu tittar jag med förakt på bilden som morsan ramat in och frågar mig själv om det var min syn på mig själv som var helt vrickad eller om det kan ha varit så att jag helt enkelt målade jävligt fult. Så, kanske det är bäst att låta någon annan designa tatueringen så man kan ha någon annan än sig själv att skylla på sen när man ångrar sig :)

Hade jag haft en tatueringsmaskin nu så hade jag tatuerat in typ: Det som har varit är endast ett minne och går inte att ändra på och framtiden finns bara i vår fantasi där vi ovetande leker med våra tankar. Vi ever i nuet så fånga dagen.

Sticker ut i regnet nu och springer med hunden. Kanske jag lyckas öka avståndet från det förflutna och närma mig framtiden? ;) Man kan ju drömma... "I´m just a dreamer" som Ozzy så fint sjunger.

Hai.