Hej.
Jag har precis landat i soffan efter en hektisk dag. Eller nu ljög jag lite. Jag har ju ingen "soffa" och dagen har inte varit speciellt hektisk. Dessutom "landade" jag inte, jag störtade.

I alla fall så har vi varit i skogen med skolan idag. Solen gassade och jag tror aldrig att jag varit hetare ;) Vi gick på trolljakt och vi letade bland annat småkryp. Det märktes att det var mestadels tjejer i klassen. "Aaaaaaahh, FAN va äcklig!! " kunde man höra titt som tätt. Måste säga att många av dom små krypen va väldigt stora. Jag skrek några gånger jag också...
Min dag började segt men när jag sen kollade mailen mitt ute i skogen blev jag lite mer uppåt. Jag har nämligen kommit vidare till fystesterna i juni! :) Happy day! Träningen har jag lagt lite vid sidanom nu när jag flyttat och allt. Men fan i helvete va jag ska träna nu igen. Åker jag ända till Stockholm så måste jag klara testerna. Så, idag satsade jag järnet och sprang till friskis, tränade cirkelgym och sprang sen hem igen. Jobbigt, men INGET KOMMER GRATIS.

Det borde inte vara några problem att klara testerna egentligen, SÅÅ otränad är jag inte. Men eftersom man konkurrerar om platserna vill jag ju ha så bra resultat som möjligt utifrån mina förutsättningar :) Även om jag av någon anledning inte tar mig vidare till näste steg, efter fys, så är jag rätt nöjd ändå :) Inte alla som kommit lika långt som jag :D hihi. 

En sak som jag funderar på är om människor blir skrämda av att man vill bli polis. Jag menar, många har faktiskt nått emot polisen och säger jag då att jag vill bli polis så antar jag att små tankar ploppar upp i deras hjärnor som gör att de kanske drar sig undan eller blir vaksamma.

Det är ju tråkigt om man skrämmer folk, men samtidigt är det inte sånna människor jag vill ha runtomkring mig heller. Alltså människor som inte accepterar ens val av yrke, människor som är olagliga eller människor som inte förstår att poliser är vanliga människor som valt ett yrke som handlar om att hjälpa och skydda människor och att upprätthålla ordning i samhället.
Faktiskt så är polisyrket ett serviceyrke. Dom finns där för att bidra till ett så tryggt samhälle som möjligt, inte för att dela ut böter på skojj.
Som en polis sa till mig en gång så har polisen ofta en anledning till sitt bemötande. Tänker man efter riktigt noga vad det kan vara för anledning så finns den oftast där i någon form. Det gäller bara att kunna ta ett kliv ut från sig själv och se efter i vilka kretsar man rör sig eller hur man från polisens perspektiv framstår.

Jag hoppas i alla fall att jag inte skrämmer iväg någon liten stackare nu. Vore ju tråkigt ;) Jag kommer alltid att vara mig själv, Linn, oavsett om jag är polis eller inte. Jag kommer inte förvandlas till en robot i blå uniform.